var nog att jag bott härifrån så länge att jag liksom missat en hel massa. Håadråkken, jag har missat en massa kompisar som mina vänner har, trender (som det här med raggarbilar som var så äckligt så det liknade ingenting när jag flyttade, och nu vill typ alla ha en egen skinnväst och sitter hemma och syr sydstatsflaggor och putsar krom och ryser som jag av att höra V8:or). Och det är bra på ett sätt, jag har kommit hem och är ny och dåligt på ett annat för det är ås så svårt att ta sig in - jag är ju van vid att hänga så himla sporadiskt och här är sånt tempo.

Jag flyttade hem och längtade efter att slippa uppstyrt, och nu verkar det ändå som om jag måste styra upp. Mest så. För såklart hänger det på mig, det är aldrig någon som tackat nej.
Och medan jag tänker på det ska jag gå en sväng med min telefon som jag vill bli ihop med.