Men jag är ju jämt samma
Eller fast ja, jag har ju bytt lite bland och haft såhär städnoja (den har gått över som för helvete), sen har jag haft raka-benen-noja, ut-och-gå-noja, äta-kolabönor-noja och äh jag vet inte. Dricka-sprit-noja kanske?
Det jag tänker och blir irriterad på är att jag är samma grundperson jämt. Det heter nåt särskilt, jag har glömt vad, och det går ut på att det finns en original-cilan som liksom alltid är samma. Kärnan är samma, det är liksom jag-jaget. Sen kan såklart utanpå-cilan förändras lite beroende på sammanhanget, som i att det finns en skol-cilan, en familje-cilan, en tinajes-kompis-cilan, liksom så. Och det är ju bra egentligen, jag är ju ingen särskilt usel människa på något vis. Men ibland så bara Mäh guuu, nu har jhag varit samma jävla fåne i 33 år, ska det vara såhär nu?! Och ja, det ska det ju.
Om det fanns nån slags poäng här i detta har jag glömt den. Sån är jag.
Gissa hur mycket pengar som läggs på terapi för att komma fram till just det Du irriterar dig på, komma underfund med kärnan av jaget, egot..
Vi bidde såhär, alltmer stelnade i våra formar med åren. Tyvärr, men skönt att veta vad man skall tass med resten av livet.
Men så finns Sartres Egots Transcendens, ger inte den öppning för förändring?
Om sartre vet jag detta: inget. Eller jo, lite.
Hur som helst, jag är glad att det bara slår mig då och då. Alltså jag är inte såhär Medveten jämt, du vet hur jag menar va?
Och vet du? Ju mer man funderar klart på det där desto bättre blir det.
Jag är liksom nyförälskad i mitt jag-jag. Det som finns inuti och som tack-och-lov är densamma som den alltid har varit. Jag älskar den där lilla människan inuti.
Det gäller bara att hitta något vettigt att ersätta det där kola-kilo-benrangel-begäret med och den ersättningen kan ju variera och förändras.
ag tror det är nån sån där, Va, ska jag vara vuxen nu? som liksom stör mig ibland.
Jag är gärna den där kärnan liksom, för jag gillar mig och ändå kan jag bara tröttna så himla mycket, och särskilt då när jag upptäcker negativa mönster jag har för åååh vad det är jobbigt med sig själv ibland. :)
Jag älskar hur du är även om du har hang ups, precis som alla andra. Du är den klokaste människa jag känner och du har alltid tid över för dina vänner. Att bli vuxen är inte så tokigt. Tänk om du hade varit olika grund-Cilor varannan dag? Det kan bli ganska jobbigt :-)
Sartre är bra. Jävligt bra. En favoritgubbe. Och det är inte illa!
Maria - gulle dig, med en klump i halsen. :)
Helene - är du existentialist? Jag läste masa sartre på psykologin men det fastnade inte nå värst inser jag nu när jag tänker efter. Det tjatas inte lika mycket om honom som om Freud. Freud är allas kompis.
Jag är mer glad för Freuds lärjunge, vad heter han nu... Jung. Ja just det, Jung. Ja alltså, jag vill ju inte gärna hamna i existensialismfacket. Inte fullt ut i alla fall. Inte som Kirkegaard och Nietzsche. Men Jösses... du märker min självbild, det är jag och dessa herrar. Märker du också att jag försöker snacka bort det hela...
Alltså; när du kommer till min stentrappa så ska jag bjuda på vin och cigaretter, eller kaffe och inga cigaretter. Och lite mirakelsalva. Då kan vi diskutera filosofgubbar. Det är bättre att flumprata än att skriva fast sig. Det jag gillar kan sammanfattas med: Dina handlingar bestämmer vem du är. Förstår du? Alltså, jag vill hellre bedöma (och bli bedömd) handlingar och gärningar än vems unge det är och vad brodern gjorde för trettiofem år sen, eller utbildningar och ja...
Stentrappa? Jag var sääääker på att det var en brun trätrappa. Nu måste jag göra om hela ditt hus i huvudet ju. :)
Och det sista där: Ja, ja, ja, ja.
