Kom jag på. På tal om konserter då. Boppers alltså, och på vägen spårade långeryggen J ur och asfaltsurfade på sina dansskor. Ingen vet varför vi inte är döda allihop. Det naturliga urvalet bara Nejmen jag blundar för de där knallkorkarna.

Det har i övrigt varit en fin dag med kaffe i lekparken (den nya, mkt fina och synnelrigen folktomma (VARFÖR?) lekparken i stan alltså), två stora ungar (June plus lånebarn) som lekt och tjurat och lekt och tittat på tv och tiggt glass och lekt och tjurat och badatbadat och tagit järnmärken och varit glada och ätit burgare (jag gav 60 spänn för fyra micrade köttbullar och två skopor vedervärdig hittepåpotatismos, som hittat vafan) och simmat badat simmat dykt hoppat vattenvattenvatten.
Jag är hemma nu och är dödstrött och ansiktsskinnet spänner och jag är glad över hur många bekantingar jag träffat och kanske bara sagt hej till men en del småpratade jag med också och det är fint det. Att vara hemma, det är fint det.