Jag har ingen förlossningsberättelse

nerskriven, inte vad jag minns iallafall. Och nu, ett år senare vet jag inte om jag minns.
Inatt iallafall, för en sisådär fyra timmar sen gick vattnet. Och runt tio hade vi fått en tid och skulle åka in och undersöka mig och jag hade inga värkar, bara såna där sammandragningar som är som ett eko av en värk. Jag fick lite ondare i bilen, men så fort vi kom in i undersökningsrummet försvann det för så går det ju liksom till och sköterskan sa att vi skulle åka till stan och äta glass - vilken bra ide!
Och i bilen, på väg in till stan fick jag ondare och ondare och när vi äntjävlaligen hittat en parkeringsplats och bara skulle köpa mat (mcdonalds, fck jag inte mcdonalds skulle jag förgååås) gjorde det så ont att jag tänkte att nu var det som att jag hade en neonskyld ovanför huvudet, med en blinkade pil som pekade på mitt huvud: HON FÖDER BARN och då skämdes jag lite, som om jag höll på att bajsa ner mig eller måde illa och behövde kräkas.
Iallafall: jag väntade på maten i pakeringshuset och andades och uppdaterade min facebookstatus med mobilen, sen kom T med en stor jordgubbsmilkshake och två big mac och jag mulade i mig alltsammans på väg tillbaka till sjukan.

Framme blev vi inlagda och fick ett rum och jag min idiot plockade fram korsordstidning och satte igång teven och trodde jag skulle behöva förströ mig i tusen år, men jag kunde varken skriva eller titta för jag fick andas och andas och koncentrera mig och vanka iväg och bajsa och ha mig, och när det gjorde så ont att jag inte kunde stå riktigt, då ringde T på sköterskan och vi fick komma till ett förlossningsrum och jag fick lustgas som jag mådde illa-älskade-hatade-kastade bort- hojtade: ge TILLBAKA DEN-mådde illa-blev sjukt full-mådde fint-illa. Och det kom folk, det var så mycket folk i rummet att håret fladdrade på mig för dörren öppnades så ofta och de skulle fråga om middag och presentera sig och "bara känna lite" och jag bara jaja vad som helst och råkade vara otrevlig mot en tjej så jag fick be om ursäkt och sen plötsligt sa barnmorskan att nu vill du krysta va? Och det ville jag ju. Och det gjorde jag, men det var för tidigt och till slut fick samma morska (konstigt ord) fösa bort den sista fliken (ja, ingen vet) och jag fick ändra ställning och sen till slut krystade jag ut henne och DET är väl helt rubbat vafan, att man kan få ut en hel unge där. Och då sa barnmorskan att Åh, hon tittar upp mot stjärnorna och Det gick ju jättebra det här och Titta vad mycket hår och Vad duktig du var Cecilia, vad snabbt det gick (ja, T var också med, men han hade en ytterst perifer roll i det där födandet. Han assisterade med vatten fram till krystskedet, då ville jag ha cola och då gav han mig det och nej, män föder ju inte så de blir bihang. Sorry).

Och det var jag ju, och det gick ju jättefort och idag ett år senare gjorde det ju knappast ens ont herregud, ungar kan man ju föda varenda dag.


Sällsynt arg unge, den där Lisan. Och här hade vi inte en aaaaning om hur de kommande månaderna skulle bli - det är väl dem jag borde skriva en berättelse om.

Kommentarer
Postat av: Torild

Grattis på födelsedagen lilla Lisa! =) pös och kram =)

2010-07-28 @ 14:10:34
Postat av: cec

Tack. :)

Och P&K right back at ya!

2010-07-28 @ 16:52:46
URL: http://cilanpilan.blogg.se/
Postat av: Jesse

Åh, jag blir helt gråtig! Lilla Lisan så fin så fin. Och min dag blev Lisadagen <3 Lucky me.

2010-07-28 @ 17:03:38
Postat av: cec

Ja det blev världens bingodag: födelsedagsbröllopsdagen. :)

2010-07-28 @ 19:43:47
URL: http://cilanpilan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0