Att berätta för June att Britta Katt är borta, åh vad vi grät. Och femåringar, de har ju dödsångest som det är. Eller Junes har precis väckts och hon har förstått att barn kan dö och frågat om fula gubbar och om Lisa kan dö och döden döden döden. Och så det här, och jag är så tacksam att hon inte var hemma för jag ser framför mig hela tiden hur det såg ut och hur det lilla pälsiga byltet blödde ur munnen och hur jamade.

Lilla June, och lilla lilla britta katt.