Elakaste barnmorskan i världen

träffade jag på stan idag. Hon förklarade att henne slilla snöre till hund skälldepå saker den inte kände igen och jag sa att jag trodde det var bebisen som lät sådär (för det trodde jag). Och så frågade honom han inte frös (han = lisa, som tydligen ser ut som en liten snubbe?) och jag sa att nej det skulle vara nåt fel om hon gjorde det och sen sa vi hejdå och allt jag kunde känna var skadeglädje över att tanten tydligen fått lepra eller nåt. Hon var helt fjällig och liksom sårig i pannan och inuti mig tänkte jag att (HAHA, pilutta, så går det).
Men allvar, en elak gynka haja att det är som en ondskefull tandläkare, lika illa. Fy vale.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0