skulle jag ge för ett par, tre nätters ostörd sömn. Jag har helt slutat fantisera om sex till förmån för helt uppeggande fantasier om ett rum där det bara står en stor, mjuk säng. Det ska vara duntäcke och dunkuddar (skit i ankorna eler gässen eller de där fåglarna vars fjädrar ryker säger min fantasi) och bäddat med såna där vita sängkläder i tyg som ser ut som bäckebölja (och kanske är det också, ingen vet). Den ska vara sval och sen bli varm men inte för varm när jag bäddat ner mig (obs ensam, T får vara med enbart på det villkoret att han inte andas och sånt är han så jävla tjurig med). Jag ska ha pyjamas och innan jag somnar ska jag ha gått en lång runda i snön och kylan, druckit en kopp te (ja plötsligt dricker jag te (men blåbärsvanilj, man hör ju hur läckert det smakar)) och kanske ätit en smörgås eller så. Och sen plums rätt i säng och så sömn från kanske nio till sju på morgonen.

Eller jag kan för all del sova här hemma också, bara Lisa kunde sova en hel natt nån gång. Sen maginfluensan har jag sovit såhär många hela nätter: noll. Eller jaha, sen hon föddes har det visst varit så, fast nu är det kaos. K A O S.
Och här kommer några positiva ord: det går över. Det går över. Snart är hon 15 och sover jämt eftersom hon är så bakis. Det går över.