jag smyger efter June och studerar henne, och minns genom henne min egna sexåring och hur jag var. Jag iakttar henne och minns hur det kändes när mina bästisar flyttade och jag tänker att Nu kommer hon också få Höstkänslan, den där längtan efter skola och regn och rusk och nya böcker att sticka ner näsan i och snusa i sig doften av.
När hon inte är hemma och jag har junelängt går jag in på hennes rum och andas in småflicksdoften, den jag aldrig vill städa bort, precis som jag måste vara noga med att inte städa bort hennes hemligheter som hon gömt på fiffiga ställen överallt i rummet.

June, min vackra trollunge som spritter av liv och glädje och som kan bli så arrrg och sur så jag ibland måste skratta (oftast inte dock), min fina lilla fis som skrattar åt clowner och som helst bara vill äta spaghetti och kättfärssås (utan lök) eller glass till middag.
Och nu fyller hon sex år, om nån vecka eller så. Sex år som i tappade tänder och tomtetvivel och ingen overall på vintern och gosedjur i hela sängen och snälla mamma jag kan väl få en schäferkaninkatthundhästpåsegodiskattungenycykel och INGEN tycker om mig och mamma vi älskar varandra mest i hela världen.

Älskade lilla säl.




Jodåsåatteeh.. Fisheyekameraprylen är i sanning rolig.