Det här lyssnade jag på när jag var liten. Liten som i att vi bodde kvar i lägenheten, den vi flyttade från när jag var sju. Leroy Henderson och hans cheva och allt var så hemskt och sorgligt för jag visste, jag visste ju att han bara trevade efter sin plånbok men ändå blev han skjuten, polisen sköt av hans huvud så hans blod och hans hjärna skvätte ner hans cheva.
Helst av allt vill jag se skräckfilmer, undrar varför.