blev jag väckt (obs, igen) av att Lisan ville ha mat. Jamen, då tror ju kroppen det är morgon och så plopp är jag klarvaken och tvingas genomlida morgontv; idag är det bear man eller vänta, grizzlymannens dagbok. Grizzlymannen är med all önskvärd tydlighet en glad amatör. Han har slagit upp ett kupoltält mitt i ingenstans och så smyger han runt och filmar björnhonorna och deras ungar och när de slåss, pappabjörnarna. Och så står han helt så lalala och filmar när en björn blir helt skum på honom och smyger upp lite bakifrån och då, då säger grizzlymannen: Hej! Det är ingen fara. Ingen fara alls.
Nejmen dååså. Säger björnen och går och plockar blåbär.

Alla djur jag ser på tv brukar jag vilja ha (undantaget spindlar och såna djur, jag vill ha luddiga och söta djur), men faktiskt inte en björn. De stinker och så är de helt sneda för deras näsa är så lång att den viker sig.
Alltså ingen björn tackskajagha.