att jag är dödstrött, och så gör jag nånting och så somnar bebisen och så måste jag göra klart det jag gjorde och sen när jag ska sova så blir det såhär att antingen vaknar bebisen eller så kan jag inte sova eftersom jag vet att hon kommer vakna exakt när jag somnat (eller att det kommer kännas så iallafall).

Så jag känner att jag liksom skulle vilja ge moder natur lite feedback här ifråga om en del kroppsliga och natuuurliga funktioner. Som amning, hade det inte varit sjukt mycket mer praktiskt om det bara INTE gjort ont först? Vafan ska man ha känsel i tudorna för, jag kan ta kinderna som erogena zoner istället? Och armar, varför föds bebisar med armar när de bara är ivägen? De kunde väl vuxit ut runt halvåret eller så? Nu är de i ansiktet och fladdrar hela tiden, eller så spjärnar de emot bröstet när hon försöker nå med munnen (det finns ett sånt syndrom där ena handen är helt så mördarcrazybananas och den andra får kämpa järnet för att freda sig - bebisens armar är så tror jag) eller så viker den sig liksom runt huvudet och då hänger ju lilla handen med, handen med gripreflex. Och eftersom Lisa Bebis har tusen hårstrån griper gripreflexhanden tag i håret och sliter så satans med en arg och förvånad bebis som följd. Bort med armarna alltså.
Sömnprylen också dådå, naturen borde jobbat en smula för att föräldrarna ska vara energiska, glada och tjosan hejsan. Men icke, nu asar vi omkring på våra tunga ben och säckarna under ögonen och gormar på varandra. Vill naturen inte att föräldrarna ska vara ihop eller?

Sen hade jag mer feedback innan när jag funderade på det, men nu har jag glömt bort det och förresten börjar Top Mpdel nu. Mitt nya, bästa program.