Närhetstörstande bebisar
Nu får man förstå mig rätt, han har gjort helt mycket saker som varit toppen, typ fixat Junes rum och köpt däck till Edit Bil och sådär, men okej. På morgnarna då. Jag vaknar minst tre gånger varje natt och är vaken iallafall en halvtimme. Så då kan jag känna att det vore gött liksom att få dricka en kopp morgonkaffe och sitta ensam i köket och fisa lite. Ja, utan att gå in på detaljer så säger jag bara: nejmen så är det inte, tyvärr. Tyvärr.
Jag är mycket mycket trött och jag ångrar redan att jag skrivit det här.
Jag känner exakt samma! Exakt!
Nej! Ångra det inte! Sådär är det ibland, så är det för mig med. Du är bara jättemodig som är öppen om det, fler borde våga vara som du så skulle folk sluta låtsas att allt är så himla perfekt. För tro mig. Allt är inte så himla perfekt. Många kramar till dig, du är jättestark! Lisa och June har en toppenmamma!
det är så det är. ibland längtar jag tills plutt är 15 och inte vill prata med mej längre. för nu har jag jättestora muskler (fast bara på vänsterarmen) för att jag bär och bär och bär....
Fråga om ni kan byta lite...Köp däck du! Fixa Junes rum!! Men det kanske faller på tuttbristen.:(
Ja, det det hänger på är väl det gamla hederliga: kommunikation. Fast vi byter såklart det som kan bytas och sådär. Det är bara.. det är nog nåt med amningen, skälva det att jag inte kan jogga en sväng eller köra och köpa däck i växjö, såna grejer. För bebisen kommer bli panikhungrig och ja. Det är ju bara några månader. Men det spelar ingen roll - några månader kan ju vara jobiga också. :)
Alltså, det här är ju ingen tröst nu idag när du skulle mörda för att få bajsa ifred, MEN, det fort faktiskt fortare över än man anar och rätt vad det är har man en sextonåring som har 41 i skor (autentiskt) och en som fyller elva i dag, och det känns overkligt att tänka att jag ammat dem nästan, fast det känns som igår, samtidigt. Knepo.
Tycker iaf det är bra att du säger det, om det är så du känner. Och OM jag känner igen det, från då!!
Åh, jobbigt, jobbigt.
Jag var särbo (typ i veckorna, och ibland lite längre) när min Robin var bebis och det var ju säkert jobbigt. Konstigt nog så minns jag inte att det var det, allt sånt är förträngt. Å andra sidan har jag ju fortsatt att vara mestadels ensam med honom och det är banne mig inget som blivit lättare med tiden, tvärtom i kubik. Eller så är det så att nuet alltid känns jobbigare.
Hur som helst, hoppas det ger sig! Du har väl en drös med släkt runt dig nu, kan du inte ordna lite avlastning?
Kram!
Jo, det går fort, det gör ju det. :)
Och jo, jag blir avlastad. Eller såhär, June blir det. Lisa är ju beroende iom amning och så, så henne är det svårare att lämna bort. Men det löser sig. Det gör det.
