(är det ens ett ord eller ska man särskriva det?)

Hur man vet att man bor i en småstad:
- Man träffar på bilen man sålt för två månader sen. Överallt: i stan, på dagis, utanför affären, hos grannen.
- Främlingar som hälsar är inte nödvändigtvis dårar som väser ska vi knulla när de gått förbi.
- Folk petar på bebisen. Folk som i okändingar för mig, men de känner mig eftersom de ju gått i samma klass som nån av mina systrar, eller har en farbror som jobbat ihop med min mamma för tjufem år sen (och därför vet de vem jag är va alltså).
- Tjejen i kassan vet vem ens syrra är, och talar om det. För att få en legitim anledning att be mig visa bebisen (här får jag en vision av en massa folk på stan som skriker SHOW ME THE BABY SHOW ME THE BABY som om hon vore av guld (hon är nästan det eller nej förresten saffran, SÅ jävla dyrbar är hon)) (alltså som tom crusie hojtar i den där filmen jerrynånting, fast han vill se the money).

Och en bonus: Hur man vet att man ammar:
Man kommer hem från en promenad (med godis i statoilkassen) och studsar till eftersom man uppenbarligen har besök. Och inte förrän man låst upp och gått in och börjar ropa hall..? inser man att det är ens egna, nya bil som står på parkeringen.
Det här skulle man iofs kunna skylla på sömnbrist och näringsbrist också. Näringsbrist eftersom ag antar att kakor och surt godis inte innehåller massvis av liksom järn och sånt.