Tv = barnvakt.


Fast i sanninges namn kan hon faktiskt ligga rätt långa stunder i vagnen och sitta i babysittern och titta på saker som rör sig också. Det är så häftigt, jag som trodde att bärandet aldrig aldrig skulle ta slut.
Fast eftersom jag skrev det nu kommer hon ju vilja bäras in i evigheten såklart. För så är bebisar, de känner liksom på sig att man andas ut och då får de styra upp det.
Hur som helst: den där ensamkvällen verkar närma sig. Ensam som i att båda armarna kommer vara mina att göra vad jag vill med. Arslet är tyvärr fastklistrat i soffan, så där blir det liksom ingen skillnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0