Look busy, den bilden har June bläddrat fram på ett litet block jag fick av K efter hennes aussietripp för hundratusen år sen. Det tycker jag är roligt. Faktum är att nästan alla bilder är roliga (det är som Jan Stenmark fast annorlunda), och särskilt då när Junisen bläddrar fram dem.

Förresten är det här det tröttaste jag någonsin varit, tror jag. Jag är helt slut som artist. Det är jag och James Brown när han ramlar ihop efter att ha sjungt som en jävel, det är mig ni borde slänga en cape över och så ska jag krypa av scenen (han stapplar väl förvisso, inte kryper JB).
Eller - det är till mig man kommer och säger såhär: här, ge mig bebisen en stund så går jag på en prommis så kan du sova, Cilanpilan. Fast eftersom jag är jag kommer jag antagligen 1. ångesta över det faktumet att jag lämnar bort bebise 2. ångesta över det faktumet att det inte är jag som är ute och går (= bränner kalorier) 3. ångesta över det faktumet att jag kanske bode städa 4. ångesta över det faktumet att jag inte kan somna, fö rm jag sover när bebisen kommer hem igen och jag precis somnat då och har det sådär gött som man kan ha efter en sisådär tio minuters sömn, då kanske jag går bananas.

Jamen vafan såndär är jag, stäm mig då.