och det är rätt gulligt. Sen har hon feber igen, not so gulligt.
Jag har fått migge av att vara up and about, inte heller så jävla cute eller så.

Nu är det bra med den här klara-sig-själv-prylen, nu vill jag bli avlöst exakt NU och få sova ostört i iallafall en timme och jag vill kunna bajsa utan att behöva lyssna efter om bebisen vaknar och så vill jag kunna bädda sängen utan att behöva göra detpå 6 sekunder blankt eftersom bebisen kräver att bli buren eller typ.
T bara: Jamen när jag kommer hem kan jag väl få sova ut en dag? och ja, självklart ska han det men just nu är jag såhär att jag hellre skulle jobba med att bära big ass rör och sån skit mellan 07 och 19 än att ha jour dygnet runt.
Men jag är smartare än mitt känsloliv, så känslorna bara Vaihelv, ska DU sova din jävel?! och mitt Jag bara: Ja, älskling, klart du ska få sova.

Jag skulle för övrigt kunna dricka ungefär tre kannor kaffe hos någon annan. Men god sed och förträffligt moderskap kräver att man stannar hemma med febriga barn, och det är väl egentligen rätt okej.