Vecka 32

bara precis kolla vilken satans koll jag har alltså.


Då händer det såhär: man orkar inte diska till exempel.
Sen händer detta också:

Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 cm lång (fatta vad knäppt, en hel bebis i min mage!). Barnets sparkar blir nu (nu? NU? Hahaha) mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra (om man är medicinskt utbildad altså. En vanlig fåne som jag fattar feffan inte vad som är vad. Det är en knöl som sticker ut. Ibland ljuger jag och säger att åh kolla en rumpa men jag vet inte, hur ska jag kunna veta det? Jag har glömt röntgensynen nånstans.). Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot.
Det står även att man lätt blir andfådd och att barnmorksna inte rekommenderar att man ligger på rygg. Alltså vad bra om man inte skulle känna det själv att man håller på att svimma av blod- och syrebrist. Perfekt ju. Att det finns barnmorskor då.
Det borde stå att man får helt runda armar nu och att det känns som om hakan dallrar nä rman går. Skitmysko, fast jag misstänker att det där har mer med min kroppsuppfattning att göra än med verkligheten. Faktiskt.

Kommentarer
Postat av: Chili Pettsson

Du har en himla fin mage där du!

2009-05-26 @ 09:29:50
URL: http://chilipettsson.blogspot.com
Postat av: cilan

Tack. Jag är himla stolt över den, och så gillar jag verkligen att jag gillar bebisen inuti också.

2009-05-26 @ 10:57:49
URL: http://cilanpilan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0