Jo, vi åkte in

de 9 milen till förlossningen och där sa de hej, men hejdå. Så vi fick åka hem igen. Det var lika långt hem, eller kanske lite längre till och med.
Hur som helst, det var inte bara en säck med gamla fisar i magen, utan hon kände en bebis. Och snart. Snart har vi en bebis att pussa ihjäl.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0