T snarkar så det går inte att lägga sig, för hans frustande gör så att det liksom fladdrar i gardinerna och täckena och bokens sidor liksom prasslar så det inte går att tänka.
Fast det går inte att sova på soffan heller eftersom jag åt knäckebröd här nyss, och det med en sällan skådad frenesi så det bara skvätte smulor omkring mig. Helt taktiskt oriktigt, det förstår jag ju nu.