blir det ingen för mig. Varje år försöker jag, men det blir alltid som jag är; pladdrigt och klyddigt. Men ändå. 2009 kommer kanske tillsammans med 2008 att gå till historien som de mest turbulenta åren i mitt liv. Och hittills i Junes: vi har flyttat, flyttat igen, blivit kombosar, sambosar, försökt jämka ihop en styvfamilj och sen fått skrikapasyskon och T har varit iväg så mycket och det har varit lyckorus, glädjeskutt och nattsvart ångest och en vrålande tomhet inuti och massa massa kärlek, att man kan älska så många så.

Äsch jag vetifan. Det är hajlajf på heermansväg hela dagarna och det är gutt. Och sånt har året varit, sådeså.