så finns det inga lukter. Eller, inte för mig iallafall, och i normala fall har jag ett väderkorn (luktkorn?) som en blodhund. Men när jag ska till att föda, då bara plopp hejdå luktsinnet. Det är kanske tur?
Jag tänker att det kanske handlar om nån slags overload på sinnena, så kroppen rationaliserar bort en massa trams som till exempel doftsinne, hövlighet, förmåg att svara folk och framföralt förmågan att vara ärlig (jag försökte ljuga upp alla i rummet för när de sa: är du lite påverkad av lustgasen? så var det som om det viktigaste i livet var att jag absolut inte avslöjade att jag var så sinnessjukt full så jag bara: Nesch, jag känner ingenting. Nejmen ååkej sa sköterskan och klappade mig på axeln. Jag kunde höra hur hon blinkade åt de andra i rummet).

Så om jag bajsade ner mig (jag misstänker starkt att det är omöjligt att INTE bajsa på sig när man krystar som jag gjorde. Dessutom var hon hon och torkade i lompisen (barnspråk ja) och det var nog inte svett hon torkade bort om man säger) så är det inget jag vet. Inte något jag vet luktvägen iallafall.