som samtalsämne har nått en egen status här hemma i det ahleniusiska/badenhovska residenset (nu när ni vet vad vi heter i efternamn: skicka inga bomber eller anthrax (möjligen sådana skivor förresten), send some lööööv istället om ni måste). Bajs, kräks, mens, vuxenbajs, kiss, hur det känns när man kissar, vem som bajsat, om någon i hushållet månne fått hemmisar, vuxenspyor, avslag, snor.. ja. Har du det i din kropp så har vi förmodligen pratat om det de senaste dagarna.

Och igår skrikbråkade vi så June blev helt ledsen och rädd den stackaren. Vafan, skrikbråk? När fan skrikbråkade du själv sist? Nej just det, för ingen jag känner (jo några) är 19 längre, och då brukar bråken vara mer av den arten att man väser mellan sammanbitna tänder och sprutar bitterhet omkring sig så det stinker i flera dagar. Eller ja, jag är ju socionom så jag t a l a r, men det är ju ungefär samma sak bara att jag artikulerar.
Nåja, det jag ville ha sagt: tröttheten börjar ta ut sin rätt och det är ju inget konstigt. Synd bara att man inte vill ha sånt make up-ligg när iallafall några av tidigare nämnda kroppsvätskor är en realitet hos en av parterna. Sex plus avslag, not so much.