att ha nån idag, som jag kunde ringa och som kunde hämtat June på dagis och gjort nåt lite kul md henne tills det var dags att komma hem och äta och sova.
Jesus, vad ont det gör i ryggen. Eller svanken alltså, långt ner i benen så föttrna blir helt kalla och avdomnade. Det brukar inte göra såhär ont, men jag har slappat i säkert två veckor och bara gått pyttelite och sovit på soffan och så.

Jag saknar det, jag är glad att vi flyttar hem (fast då kommer jag ju inte att ha såhär ont i mer än ett par veckor iofs).