jag hade imorse förresten. Jag minns inte allt, men jag minns att jag drog ett plumpt skämt och då började T gråta och bara Fy faaaan så taskig du är du tänker aldrig på mig här står jag och får ont i magen blablabla. Och jag bara (alltså i drömmen): Eh, förlåt?
Och han bara böl gråt yl och jag blev helt kall inuti och bara nej nu -gråter- han och nu är jag inte kär bara för det fast nu bor han ju här så skitisamma nu får det vara såhär.

Allvar, vad är det MED mig i drömmar? Jag gömmer lik, jag tänker att det är för jobbigt att göra slut, jag ljuger så satans och slåss och har mig.
Man undrar ju. Och samtidigt tänker jag att tacksomfan, den där cilian får gärna finnas i drömmarna bara, hon behöver inte vara med när jag är vaken.

För övrigt fick jag titta noga på T när jag vaknade för att se om jag fortfarande är kär (jamen drömmen kunde varit ett tecken, sånt vet man aldrig så noga) och det var jag och det var ju väldans bra det.