Jag hjärtar bankmänskorna

för att de är så snälla.
Jag har ett lån på banken sen jag flyttade från huset. Jävligt surt, om jag får säga det själv (och DET får jag ju) och dessutom har det varit tungt att betala. Inte för att det var så stora summor, men iallafall.
Så hände det sig såhär att jag en dag inte betalade och sen gick det så bra att inte betala så jag gjorde inte det.
Jag vet, det är inte klokt, jag är vuxen och hur kan man göra så blablabla. Det är märkligt, men eftersom banken inte hörde av sig så lyckades jag till slut intala mig att äh, det löser sig, kanske har nån betalat det åt mig (HAHAHA, det är SANT, jag tänkte så).

Sen kom det ett brev från banken och då stod det: hej, jag är bankdirektör, ring mig (riktigt så stod det inte, men typ). Jag ringde upp och vi bestämde en tid. Som jag inte gick på. Sen fick jag panik och ringde upp, tusen dåligt samvete (dels slösat någon annans tid och dels skitit i det som ju är min framtida ekonomi - och nuvarande) och så fick jag en ny tid och idag var jag där.
Och bankdirektörskan var en miljon trevlig och bara: vi förstår att du inte kan amortera en massa och det är ingen fara och det ordnar sig och vi löser det här och vi vill ju inte att din ekonomi ska förstöras och blablabla allt möjligt snällt.

Så nu bakade hon in dröjsmålränta och liksom det som var överskott som jag inte betalat i det befintliga lånet, jag hamnar inte hos kronofogden och jag behöver inte betala mer än 300 i månaden (såklart mer om jag har råd).

1. danske bank är bäst
2. de har snyggast kontor
3. jag vill också bli bankdirektör minus alla siffror men jag vill ha hennes smycken och hennes kontor
4. det ordnar sig, bara man tar tag i det.
Och det är ju det bästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0