så lyssna på det här. Igår när kinur var här skulle vi äta och efter maten diskade hon. Utan att jag ens tyckte att hon gjorde fel. Sen hamnade vi i sovrummet (jamen det låter ju konstigare än vad det är vafan) och då. Då la sig kinur på mina kuddar och liksom på lakanet och alla barnen härjade och hade sig runt om oss och det här är inte klokt men jag bytte inte lakan sen.
För två år sen: jag hade eldat upp sängen, typ.

Jag är så jävla impad över mina nya coolness! Jag är liksom helt så, jag känner mig avspänd och inte såhär hysterisk med att jag måste städa när det kommer folk (alltså jag städade innan de kom igår, men det var mest för att slippa göra heimlichmanöver på alla som hade fallit döda ner av dammallergi och så) och hitta på helt avancerad mat eller springa efter ungarna och städa och liksom, jag vetifan. Det känns annorlunda och jävligt bra. Jävligt bra.