så var jag på kurs igår (den var inte bajs) och vid eftermiddagskaffet pratade jag med tre stycken om kvinnor ch missbruk och sådär. Intressant, och jag var helt smart och verbal utan att svära och sånt. Tills vi gick tillbaka till kurslokalen och jag hade sällskap av en som jobbar på procrami och jag berättade att jag varit där i förrgår, fast här i stan då.
Han bara: Trevligt, vad tycker du?
Jag: Jo det är fint och verkar bra, och de har en hund där. En sån minicollie liksom
Han: Jasså ja det är många som har djur på jobbet och så och det är ju roligt.
Jag: Den tappade en bajskorv ur pälsen när jag klappade den.

Alltså, till mitt försvar så GJORDE den det och dessutom hade stämningen varit liksom rätt så skämtsam och sånt innan. Men ja, när jag såg hans minspel insåg jag att skämtsam inte är riktigt samma sak som att berätta bajshistorier för varandra. Varför GÖR jag så?!