så mycket som idag. Inte för att det på något vis varit en särskilt mycket sorgligare dag än andra, faktiskt tvärtom.
Men jag har slutat röka och minsta lilla felsägning får mig att a. explodera i raserianfall (fast inombords, jag är åsikten att behärskning är en dygd och att min omgivning ju knappast kan hjälpa om jag är rasande) b. explodera i enorma tårflöden.
Innan idag gick jag ut i köket för att göra kaffe och ögonen bara rann, fastän jag inte var varken arg eller ledsen. Snart ska det kännas bättre, för så jävla knepigt är det inte att sluta röka. Så det så.

p.s. För mig alltså. För mig är det inte så svårt alltså.