blev det, inte så bra.

Vad som däremot var bra var att jag hälsade på på min praktikplats och lyssna - det är EXAKT det jag vill göra! Vuxenomsorg, missbruksbehandling och uppsökande verksamhet, massvis av utredningar och jag ska få hålla mina egna samtal. Det finns flera olika boenden och det är helt blandat: de med enbart missbruk, de med dubbeldiagnos, de med enbart psykiska sjukdomar.
Jag längtar ihjäl mig! Ja, och så är jag lite rädd också förstås, men det är jag ju nästan jämt så skitisamma.

Åter till migränen: jag kom till jobbet en halvtimme för tidigt eftersom jag fick köra till apoteket och köpa resorb och treo och fan och hans moster, och väl här satt jag och pratade lite med min kollega. Och då. Fick jag henne att börja gråta. Amäh vafan ÄR det här? Jag ska sluta vara så nyfiken, alternativt gå en kurs i hur man läser av folks kroppsspråk INNAN de blir ledsna.