att sakna är okej, det går bra och det är fint när man ses. Men sen blir det alltid såhär att jag är helt så bitterljuv och stoisk i ungefär prick två dagar och sen är det inte ett skit kul längre. Nu är det kanske en vecka kvar tills vi ses. Eller så är det två, det är det ingen som vet.
Och det är nu det händer såhär konstigt att jag helt plötsligt blir helt överspänd och irro och bakar bullar tårta kakor och lagar varm lunch och middag och äter frukost och känner mig fläskig och ful och finnig och retar mig, retar ihjäl mig på allt och alla. Åååh vad tråkigt det är!