Oh my

vilken jättelång prommis det blev med L.
Och lunch, som jag fick ont i magen av. Jävla pasta.

På vägen hem gick jag som en mumie, så mycket frös jag. Och så träffade jag en av de vi hade intagna i somras, och jag älskar när de blir glada över att träffa mig. Jag blir ju förresten rätt glad jag med.

Undrar om jag kan turbosova innan M dyker dyker upp?
Jävlar vad jag fryser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0