alla förhållanden jag haft, både vänskaps- och kärleksrelationer, har jag varit den sämre. Alltså, den som begått flest misstag, den som ljugit eller varit argast eller bedragit.
Alltså, förstå mig rätt - den andra i relationen har också gjort det. Men mitt har liksom alltid varit värst.

Jag antar att jag själv tar på mig sämst-rollen och det är ju synd. Det hade varit mycket roligare att tänka att alla begår misstag, det kan bli knas men det går att ordna och det man blir arg på är handlingen och inte hela cilanpilan. 

Nåväl, jag börjar med att jag lever som jag lär. Jag tycker man ska vara förlåtande och inte så jävla långsint.