En konstig grej
Jamen lyssna: June har det. Hon har två hem, ett hemma hos pappa och ett hemma hos mamma. Hon ÄR trygg, det är första dagen som är lite omställningsknivig, men inte knivigare än att hon reder ut det utan att gå bananas och skrika och slåss. Såhär visar knivigheten sig: hon kallar mig för pappa, för det har hon ju sagt i en vecka.
Ja, när hon är tonåring kommer hon vara helt knäpp, men tonåringar är det. Hellre en tonåring med BÅDA sina föräldrar nära, än en som har sin morsa och sin pappa lite sporadiskt.
Såklart menar väl inte folk inte illa som säger så, men det gör mig ledsen iblnd och förbannad ibland och alltid gör det mig förundrad - fattar man inte hur det känns inuti mig när man säger så?
En av mina bröder har två döttrar som nu är 13 och 15. Tills för ett par år sedan så bodde döttrarna varannan vecka hos mamman och varannan vecka hos min bror. Så har det varit sen den yngsta var runt 2 år.. :)
(Nu bor de hos min bror och åker till sin mamma någon helg då och då när de känner för det. Att de bor hos bror min nu beror på att han inte bor inte ute i bushen som mamman gör och ungarna vill gärna ha nära till både skola och kompisar)
Fy va elakt. Jag fattar inte folk som anser sig ha rätt att fälla såna komentarer. Okej det menar inte illa men det är elakt endå. Och folka som inte fattar sånt är bara dumma.
Kram .
Aaargh!!! Känner igen! Sliter mitt hår och vet precis hur du menar. Jag bli arg, ledsen och, som du säger, förundrad varje gång folk säger något så genuint onödigt.
Jaaa, jag skulle GÄRNA ha kidsen boende här på heltid! Och ja, jag skulle låta dem bo heltid hos sin pappa om jag skulle tro att det var bättre för dem. Det skulle göra ont in i själen, men skulle barnen få det bättre, så...
MEN jag är övertygad om att det de EVENTUELLT förlorar i att inte ha en fast punkt, det tas med råge igen genom att de har en nära vardagskontakt med BÅDA sina föräldrar.
SÅ DET SÅ!
Don't get me started on this one... Det finns myyycket att säga här...
Men kära nån, omger du dig med bängskallar bara? Jag fattar ärligt talat inte hur folk är funtade som säger sånt. Vad de TÄNKER är en sak, men att SÄGA det och tro att det liksom har något värde nix
Nej det är ju det, såklart menar de inte illa men ja. Det är ju inte så trevligt ändå.
Ingen vet varför de tycker det är okej att säga så till mig. Jaja, jag vet ju vad som är bra och så. såklart. Men ändå.
Xander kallar mig pappa när han har varit hos sin pappa från fredag till söndag. Haha.
Haha du ser, han är ooootrygg. Såklart! ;)
Vem vet om de far illa? Det gör de säkert. Men jag tror de far mer illa om mamma och pappa bor ihop "för barnens skull". Både min dotter och min sambos son har haft "varannanveckasboende" sen de var 1-1½ år, och vad jag kan bedöma så mår de rätt så bra båda två. Det där att bli kallad pappa känner man ju igen :)
Rita, precis. Det bästa vore såklart om alla levde ihop med bioföräldrar och all avar kära och glada och gräsmattan var grön och välklippt och man bara köpte lördagsgodis för en tia och alltid hade rena strumpor och sallad till maten.
Fast i min verklighet är det inte riktigt så. :)
Joho. Självklart kommer alla barn som bor varannan vecka hos pappa och varannan vecka hos mamma att bli totalt otrygga och hata båda föräldrarna och gråta ut i någon talkshow när de blivit gamla nog.
Men allvarligt C, umgås du med såna människor som säger sånt? Jag vågar nästan slå vad om att de säger så är barnlösa soc-kärringar. För de vet precis allting bättre än alla andra. Säskilt när det gäller barn. De har nämligen U-T-B-I-L-D-N-I-N-G. Minsann.
Nej, dels känner jag inga sockärringar och sen känner jag inga barnlösa heller.
Ja, det är människor jag känner som säger så, och de menar inget illa men det är inte kul ändå.
Men Cec! Hur kan du lyssna på sånt skit? Grundtryggheten ligger i kärleken inte hur barnet bor. Anna Wahlgren skrev i en av sina böcker att så länge man älskar sitt barn och ger barnet lika mycket plats spelar det ingen som helst roll vad som händer i omgivningen. Hon har barn med flertalet karlar och mycket fina barn.. Mina barn kallade mig pappa och de träffades knappt aldrig. Din stryka och kärlek till June är hennes grundtrygghet! That´s it.
Från jesse dårå...
Hehe det var lite knasigt :P
Besök gärna min fotoblogg också :)
Ja den där kommentaren "barnen har ju inget riktigt hem" fattar inte jag.... de har för tusan TVÅ :) Om det funkar bra, vilket det faktiskt kan göra... tvärtemot vad en del tror.
Hör här då, jag låg och tänkte på detta inlägg igår natt.. Tokmaja.
Men, ni har ju liksom redan lagt grunden hos June, båda två. Hon har ju växt upp som spädis och lite till hos er båda, och det ska ju vara bra säger dom ju.
Och tänker man på det tyst för sig själv, utan att försöka moralpredika så hör man ju att det ju låter himskans bra att kunna ha sin mamma och pappa, på var sitt håll, där de mår bättre (isär). Det genererar ju rent logiskt i att June också får det bättre!? Och vaddå, det finns ju de barn som har växt upp hos båda sina föräldrar och är helt, kaosiga. Och inte alls trygga. Jag tycker June verkar vara hur trygg som helst, iofs inte träffat henne himskans många ggr och det var ju ett tag sen, men ändå. Det vänder ju inte på en natt. Och som sagt, grunden finns ju där. Äsch, det fattar jag inte alls.
Okej, God Jul! Och grattis till hjärtslag och rena titts.. :o)
Gott med en liten att lägga på magen sen. Åh, lite avis (redan!! :-o )
