Smygäter godis

just nu, när June badar. Vi ska äta fredagsmiddag: vita makaroner och röd cancerkorv från danmark.
När jag smygäter gör jag precis just det: smyger liksom lite hukande ut i köket, höga knän för sakens skull. Öppnar skafferidörren vääääldigt sakta och försiktigt (annars kommer Britta Katt rusande och avslöjar allt, den lilla förrädaren), plutar med munnen samtidigt som jag drar ner mungiporna och höjer ögonbrynen och så prasslar jag tysttyst med långa, lite kloaktiga fingrar. Det är alltid ett nervöst moment det där, för jag vill ju ha goda godisar men har inte tid att stå och vraka och jämtjämt köper jag gott godis men äckligt också. Risky alltså. Tänk om jag sitter där sen, med tre punschpraliner och kanske bara en god lakritsgrej.
Sen stänger jag skafferidörren myyyycket sakta och tyst och sen tuggar jag i mig godiset snabbt och tyst och andas högt genom näsan och stirrar mig vildblickat omkring.

Sen brukar jag smyga ut från köket också, men det är mest för att jag är så jävla blåst att jag inte fattar att smyget är över när man gjort det man smyger om.
För att illustrera exakt hur blåst jag är kan jag berätta att jag en gång plankade in på rockfestivalen. Sen när jag var färdig med mitt öldrickande och alla andra mer sansade mänskor hade hittat nån att hångla med/skjuts hem eller så, så plankade jag ut. Och liftade hem.

Kommentarer
Postat av: Brainy

*asgarv* Du har just beskrivit A på pricken.

2008-04-28 @ 15:22:43
URL: http://brainy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0