klär jag på mig mina säckiga jeans (de är bara torktumlartajta i några timmar, sen blir de säckiga och rynkiga och ser lite smutsiga ut så jag ska köpa splajsans nya, kanske på fredag) nu, och cyklar och hämtar June.
Skitisamma, jag får läsa klart ikväll eller nåt.

Solen skiner, hundfan där ute gnällskäller så jag blir knäpp och jag somnade på ballisen innan och vaknade med ett streck i pannan där skuggan från räcket legat. Typiskt mig.
Nu är vi värda en glass, jag och min onge. Det är vi förstås alltid.