vad jag får kämpa med mig själv plötsligt.
Jag har blivit helt knäpp, jag tycker J är knäpp i huvet som inte säger hej till mig när han loggar in på msn, jag retar mig när han inte hör av sig, jag funderar som fan på om han ska träffa den där dejten som jag känner.
Alltså, egentligen är det ju såhär: han dejtar vem han vill, han behöver väl för fan inte prata med mig varenda dag och inte jag med honom och dejten jag känner är väl bra, det skulle ju bli jävligt enkelt med kalas och jular och så.

Det är helt jobbigt att inte ringa upp honom och bara: BERÄTTA nu för mig, hur ska det bli, vad har ni tänkt?

Men jag kan göra det här, jag har INTE med det att göra, jag ska INTE lägga mig i.